Den 24 augusti startade HSO i Stockholms län upp hösten i ÅttiotvåAn med terminens första seminarium. Kvällens ämne var kommunalisering av hemsjukvården. Stockholms läns landsting och dess kommuner är sist i landet att kommunalisera hemsjukvården. Arbetet har påbörjats och planen är att hemsjukvården ska övergå från landstinget till kommunerna 2020.
Inledningsvis presenterade Lena Ericson och Karin Aronsson, representanter i samverkansrådet med HSF, en kort beskrivning av bakgrunden. Bland annat att frågan aktualiserades på samverkansrådet i mars och att HSO, i samband med detta, framförde att samverkan bör ske med patient- och brukarorganisationer. Det resulterade i en inbjudan till ett möte med den politiska ledningsgruppen Vård i samverkan (VIS) den 30 augusti. Efter presentationen lämnades ordet över till Judith Berntsson, som arbetar som medicinskt ansvarig sjuksköterska, MAS, i Huddinge kommun och är styrelseledamot i Astma- och allergiföreningen i Stockholms län. Judith berättade om vad kommunal hemsjukvård är och kan vara, om målgrupper, lagstiftning och vilka erfarenheter det finns från överföringen som gjordes inom LSS 2015.
Efter en bensträckare var det dags för diskussioner utifrån frågeställningarna om vad medlemsföreningarna ser för möjligheter, hinder och utmaningar med en kommunalisering av hemsjukvården, utifrån HSO:s medlemsgrupper. Det framkom många bra synpunkter till mötet med VIS. Nedan är några exempel:
- En förhoppning om att en kommunalisering av hemsjukvården kan leda till förbättrad kontinuitet
- Ökad samordning för personer med funktionsnedsättning och/eller kroniska sjukdomar som har omfattande och komplexa behov
- Att det behöver finnas tydliga gränsdragningar och ansvarsfördelning för att undvika att personer faller mellan stolarna
- Att den kommunala hälso- och sjukvården ska ha ett fokus på hälsofrämjande och funktionsbevarande insatser
- Att patienten/brukarens delaktighet, respekt och resurser, i enlighet med patientlagens bestämmelser, ska främjas
- Att det behövs planer för kompetens- och kunskapsutveckling, så att personalen har de kunskaper som krävs för att kunna bemöta och ge insatser
- Samverkan mellan olika huvudmän bör främjas och det ska vara tydligt vem som gör vad och när.
- Att informationsöverföring mellan landsting och kommuner ska fungera
- Att det ska finnas en Medicinskt ansvarig för rehabilitering (MAR) för att säkerställa kvaliteten inom rehabilitering och hjälpmedel
Avslutningsvis summerade Judith, Lena och Karin kvällen och tackade seminariedeltagarna för alla viktiga inspel, synpunkter och kommentarer!