Vi pratade krisberedskap inom vården på vårt senaste möte med presidierna för hälso- och sjukvårdsnämnden (HSN), samt primärvårdsnämnden (PVN). Vi har regelbundna möten, där vi träffar båda nämndernas presidier samtidigt.
Under mötet lyfte vi behovet av en inkluderande krisberedskap i Region Stockholm. Funktionshinderperspektivet måste vara med från början. Vi anser att regionen ska göra en funktionsrättskonsekvensanalys, FKB, på sina krisplaner. Krisplanerna behöver vara tydliga när det kommer till tillgänglighet och likabehandling. På så sätt kan vi undvika att diskriminering uppstår i krissituationer. Politikerna höll med och såg mötet som en viktig start i det arbetet.
Vi tog upp problemen med tillgång till läkemedel och hjälpmedel vid kris eller krig. Många är beroende av mediciner som inte går att hämta ut i förväg. De riskerar att stå utan nödvändiga mediciner om det uppstår leveransproblem. Vi efterfrågade tydliga strategier, både för individens beredskap och regionens lagerhållning. Politikerna beskrev att regionen har höjt kraven på egen lagerhållning, och att nationella regler nu kräver längre beredskap. Samtidigt konstaterade de att många delar är nationellt styrda, och att arbetet behöver fortsätta för att bli mer robust.
Tillgänglig och trygg information i en kris är avgörande. Under pandemin blev bristerna tydliga. Vi betonade att regionen behöver planera för att nå ut till alla. Vi påpekade att även civilsamhället kan bidra, men det kräver resurser och tydliga uppdrag. Politikerna var positiva till att involvera våra organisationer mer.
Vi lyfte också oron för ojämlik vård vid kris. Redan i dag råkar många personer med funktionsnedsättningar ut för fördomar i vården. Det finns en risk att detta blir ännu värre om resurserna minskar. Politikerna var tydliga med att vården inte får prioritera bort personer med funktionsnedsättning. Mänskliga rättigheter ska gälla även i krislägen.
