Assistanshundar i Färdtjänsten

Assistanshunden.jpg

Resursgruppen Färdtjänst har haft sitt första ordinarie möte för i år på Trafikförvaltningen. På mötet behandlades bl.a. vad som gäller för assistanshundar som är under utbildning och hur man kan komma till rätta med problemet att förare inte tar resor med assistanshund.

Trafikförvaltningen menar att en hund under utbildning inte räknas som utbildad och då tas en avgift ut när den är med på resan, som för vilket annat djur som helst. Tyvärr är det så att nästan all utbildning är förenad med en särskild kostnad för den som utbildas. Det gäller för hundar såväl som för människor. Enligt de riktlinjer som Trafikförvaltningen följer ska ledar- eller servicehunden vara utbildad. En hund under utbildning är inte utbildad. En utbildad hund ska också vara registrerad som ledar- eller servicehund för att kunna få åka med på färdtjänstresan utan extra kostnad. Det sistnämnda är viktigt utifrån en juridisk aspekt, eftersom hunden då kan betraktas som ett hjälpmedel. Om en hund under utbildning ska likriktas med en utbildad hund, måste detta ändras i riktlinjerna, vilket kräver ett politiskt beslut.

När det gäller frågan om förare som inte tar resor med assistanshund menar Trafikförvaltningen:

  • Färdtjänsten är medveten om de svårigheter som uppstår för färdtjänstresenärer med ledarhund/servicehund när taxiförare inte tar resan. En ledarhund eller servicehund är ett viktigt hjälpmedel för sin förare och får, till skillnad från andra hundar, följa med såväl på restauranger som i butiker och givetvis även inom Färdtjänsten. Det krav som ställs är att ledarhunden/servicehunden är utbildad och registrerad för sin tjänsteroll. Trots detta så uppstår ibland situationer då hunden inte är lika accepterad av alla medmänniskor.
  • Färdtjänsten arbetar ständigt med såväl information som tekniska åtgärder gällande fordon för att förbättra resandet och säkerheten för ledarhund/servicehundar. Flera frågor har lösts genom dialog med t.ex. SRF och enskilda hundförare. Exempel på åtgärder som tagits upp är skyddsåtgärder i fordon, information till taxiförare för att öka kunskapen som frågorna och vad som gäller för utbildning av hundar och hundar under utbildning.
  • Det är inte möjligt att tvinga en taxiförare med pälsallergi eller någon form av djurfobi eller stark hundrädsla till att ta sådana uppdrag. Förare som är hundrädda vågar inte stå och ta emot en hund vid bakluckan. Detta är även svårt att informera om eller att reglera i avtal.
  • Det får inte glömmas bort att det finns tydliga kulturella skillnader i synen på djur och dess farlighet som gör att förare med bakgrund från andra länder kan reagera mer negativt och, i många fall, med stark rädsla för hundar.

Trafikförvaltningen tycker det är viktigt att fortsatt utveckla dialogen med förarna så att  allt färre förare tackar nej till färdtjänstuppdrag med ledarhundar. Resursgruppen och samverkansrådet fortsätter att bevaka dessa frågor.