Under en timme fick Funktionsrätt Stockholms läns medlemmar åtnjuta en ögonöppnande föreläsning kring hur vi alla förhåller oss till och samskapar normer i olika kontexter. Det handlar om normer i samhället, i Sverige och i våra interna sammanhang som våra föreningar eller arbetsplatser.
Föreläsaren Anna Bergholtz är journalist, moderator och författare. Under sommaren 2020 har Anna jobbat på Funka på P1. Hon lever med en synnedsättning sedan tjugoårsåldern.
Vad är en norm? En norm är en idé, föreställning, förväntan på vad som är normalt.
Anna inleder sitt seminarium med att dyka in på teams iförd solglasögon. Hon berättar att det är ett normavvikande att ha solglasögon på sig när det inte är sol ute, att sitta med solglasögon som föredragshållare är ett exempel på att utmana normen. Ett annat mycket applicerbart exempel på en norm som är mycket stark är kaffenormen, om någon i sällskapet inte dricker kaffe kan den få kommentarer som ” du har inte lärt dig att dricka kaffe ännu” och på så sätt nedvärderas denna handling.
En viktig uppgift är att bli medveten om de normer som finns omkring och i oss. Det finns en maktfördelning i normer. Synliggöra de normer som är begränsande för människor. Endast genom att synliggöra normer kan vi förändra dem.
Normkritik är ett förändringsverktyg.
Normkritik är en nyckel till inkludering. Inkludering uppstår när en person får tillhöra, får bekräftelse, förståelse, det ger mod. Utifrån egna förutsättningar får en person samma chans som alla andra. UNIKA-begreppet är Annas begrepp:
- Universell design
- Normkritik
- Intersektionalitet
- Kommunikation
- Ansvar
Vi bär alla ansvar för inkludering. Vi är samtidigt rättighetsbärare och skyldighetsbärare.
Normkritik är ett sociologiskt begrepp för olika metoder för att synliggöra, kritisera och förändra strukturer och sociala och språkliga normer som begränsar livet för individer som inte faller inom det som betraktas som ”normalt” i samhället
Normkritik handlar om att sätta fokus på makt. Det innebär bland annat att få syn på, och ifrågasätta, de normer som påverkar uppfattningar om vad som är ”normalt” och därmed oreflekterat uppfattas som önskvärt. Vad som framställs som ”normalt” ger den som uppfattas som ”normal” utvidgade handlingsutrymmen och möjligheter.
Det viktigaste för en normkritisk pedagogik är att synliggöra de normer som styr våra föreställningar och värderingar. Normer påverkar vår syn på människor och bidrar ofta till diskriminering, kränkningar och särbehandling.
Normernas makt: Ju mer man följer en norm desto lättare är det att få privilegier. Att bryta mot normer innebär ofta att man exkluderas, förminskas. Men man kan också bli hyllad. Man kan bli särbehandlad, både på ett positivt och ett negativt sätt. Viktigt att ändra på strukturer istället för att försöka kompensera och hitta särlösningar.
CIS-normen: född som ett kön, har ett visst uttryckssätt, ett visst kön står i passet. Andra exempel är äldrenormen: ung är pigg och frisk, gammal är sjuk och trött.
Vilka normer är tydliga i våra organisationer? Fundera vilka konsekvenser det får att följa eller bryta de normerna.
Hur förändrar vi begränsande normer? Anna B. menar att ett sätt kan vara att synliggöra och uttala vad som är normen, testa att göra annorlunda, bryta normer kan leda till förändring. Som vi vet i Funktionsrättsrörelsen är oftast ökad tillgänglighet bra för alla också. Ta tillvara på olikheter och se det som tillgångar.
Tips för normkritiska glasögon från Anna:
- Utgå inte från normen när man planerar föreningsverksamhet.
- Låt de sju diskrimineringsgrunderna bli påminnelser.
- Lista frågor som lyfter fram normer i organisationer.
- Tänk tvärt emot normen och testa något annat.
- Möt det du inte alltid möter.
- Börja med dig själv och dina föreställningar.
- Påminn varandra om att normer styr men att de går att förändra.
Stort tack till Helena Lif för anteckningarna!