Föreläsaren Christine Bylund är doktorand i etnologi vid Umeå universitet och undersöker i sin avhandling ”Anakrona livsvillkor – funktionalitet, möjligheter och begär i den föränderliga svenska välfärdsstaten” hur kulturella föreställningar om funktionalitet, sexualitet och familjeliv.
Funktionsmaktsordningen
Funktionsmaktsordningen står för ett samhälle uppbyggt på normer om funktionsfullkomlighet. Bylund förklarar att normer handlar om makt. Den som kan följa en norm har större rörelsefrihet och handlingsfrihet än den som bryter mot den. Den som kan följa en norm får fördelar och den som bryter mot normen får nackdelar. Vissa typer av kroppar och funktionaliteter görs avvikande av funktionsmaktsordningen i vårt samhälle. Funktion får betydelse genom samhällets kategorisering.
Funktionsmaktsordningen skapar också ”funkofobi”. Funktionsmaktsordningen syns i samhällsplanering och arkitektur, i tillgång till media och kultur, vilka som syns i media och på tv, vilka som går på vissa typer av i skolor och arbetsliv, i välfärdsstatligt stöd, o.s.v.
Intersektionalitetsbegreppet
Intersektionalitet användes från början av svarta feminister i USA på 70- och 80-talen. De menade att de utsätts för en speciell typ av marginalisering, i två hänseenden, dels som kvinnor och dels som svarta. Juristen Kimberely Crenshaw lanserar sedan begreppet intersektionalitet i mitten på 90-talet.
Vi har alla normföljande och normbrytande funktionalitet. Den som har normbrytande funktionalitet kan vara normföljande eller normbrytande på andra sätt. Våra liv påverkas av våra olika förutsättningar i relation till varandra.
Medicinens roll: Olika normbrott har klassats som sjukdomar, samhällen har försökt att hitta botemedel till homo- och bisexualitet, transidentiteter, brott mot vithetsnormen (rasbiologin). Att bli utsatt för funktionsmaktsordningen tidigt i livet är mycket skadligt för självbilden.
Då en person inte följer en norm är det vanligt att personen uppfattas som bara sitt normbrott. Man ses som den ”funktionsnedsatte”, ”invandraren” eller ”den lesbiska”. Personer med normbrytande funktionalitet uppfattas också ofta som sexualitetslösa och könsidentitetslösa. Osynlighet och stigman omgärdar funktionalitet, sexualitet och genus. Det kan vara svårt att få stöd och serviceinsatser för de relationer man lever i, om en har en normbrytande funktionalitet.
Klass/ socioekonomisk status
Att få rätt till olika typer av välfärdsinsatser är tätt sammankopplat med kulturellt och socioekonomiskt kapital och funktionalitet, att kunna tala för sig, veta sin rätt, att ekonomiskt kunna kompensera bristande stöd. Uppfattningar om funktionalitet och kapitalism hänger samman: kroppen som flexibel, tålig, anpassningsbar och lönsam. Men klassamhället skapar också funktionsnedsättningar t.ex. arbetsskador. Personer med normbrytande funktionalitet hamnar ofta i fattigdom, blir beroende av ekonomiskt stöd från närstående och har svårare att få tillgång och kunna genomföra högre studier.
En av de svåraste sakerna att jobba med är funkofobi inom funktionsrättsrörelsen. Även inom rörelsen existerar hierarkier, status, föreställningar om personers olika värde och ställning. Även personer med normbrytande funktionalitet har fördomar, bristande empati och förståelse. Svenskhet är norm i funktionshinderrörelsen.
Reflektioner från publiken
Hur kan vi arbeta med funktionsmaktsordningen genom att adressera och analysera rörelsens egen funkofobi?
Hur kan vi i funktionshinderrörelsen utmana begreppet funktionsmaktordningen?
/Stort tack till Helena Lif för anteckningar!