Det har gått sjutton år sedan Förenta nationernas senaste konvention antogs. Det var funktionsrättskonventionen. Den antogs på självaste Lucia, men i ett kallt New York där Lucia lyste med sin frånvaro. Lite mer än ett år senare skrev Sverige under konventionen och 2009 trädde den i kraft. Det vill säga blev bindande. Det innebär att Sverige har haft femton år på sig att uppfylla konventionen.
Att uppfylla en konvention är inte frivilligt efter att ett land gjort den bindande. Sverige hålls till svars av resten av medlemsländerna i FN och granskas med jämna mellanrum av en särskilt utsänd kommitté. Senast det hände var 2014 och Sverige fick svidande kritik. Bland annat för den höga psykiska ohälsan hos barn och unga med funktionsnedsättning, bristen på information kring hur personer med funktionsnedsättning ska stödjas under en katastrof och den låga andelen skyddade boenden för kvinnor med funktionsnedsättning som utsätts för våld i nära relationer. En annan sak de kritiserade var att offentliga upphandlingar inte används för att främja tillgänglighet. Något vi just nu upplever konsekvenserna av i ljuset av att pendelstågsvärdarna tagits bort.
2021 beslutade regionfullmäktige i Region Stockholm att pendeltågsvärdarna skulle ersättas av kameror. MTR är företaget som upphandlats att sköta kollektivtrafiken i Stockholm och de antog uppdraget att hantera övergången från pendeltågsvärdar till kameror. De senaste veckorna har vi sett hur övergången lett till bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning, över femton anmälningar till Diskrimineringsombudsmannen och ökad otrygghet för lokförare.
Vi inom funktionsrättsrörelsen är inte förvånade. Ingen FKB (funktionsrättskonsekvensbeskrivning) gjordes inför upphandlingen och samverkan med funktionsrättsrörelsen uteblev. Det innebär att tillgänglighetsperspektivet inte beaktades ordentligt i den offentliga upphandlingen. Till exempel skulle krav på tillgänglighet kunnat skrivas in i upphandlingen med MTR. Offentliga upphandlingar är viktiga i upprätthållandet av mänskliga rättigheter. Konsekvensen riskerar annars att bli att mänskliga rättigheter eroderas. Vilket nu är fallet för personer med funktionsnedsättning, som inte längre kan resa med pendeltåget på lika villkor. Att kunna resa fritt och spontant är grundläggande i en demokrati. Det krävs för att kunna arbeta, delta i föreningslivet och i kulturen. Samhällsbärande saker i stort men också hälsobärande saker för individen.
Det är med insikten om vikten av våra mänskliga rättigheter som vi på Funktionsrätt Stockholms län välkomnar Hanna Gerdes den 20 april. Hanna är människorättsjurist och folkbildare. Hon kommer under en interaktiv föreläsning prata om hälsa som mänsklig rättighet och hur vi kan använda oss av mänskliga rättigheter i vårt arbete som funktionsrättsrörelse. Ett unikt tillfälle att få ny kunskap och nya verktyg till vår kamp att Sverige till fullo ska uppfylla funktionsrättskonventionen. Alla medlemsföreningar är inbjudna, anmäl dig redan idag eller läs inbjudan!